.

Nej nu är jag less på den här fasaden och masken vi har. Jag mår inte bra längre och jag vet att det är det du blundar för. Du tror att du kan gå och komma precis som du vill, men nej, jag är så sårbar. Även fast det var länge sedan. Jag kommer alltid att vara sårbar. Varför kan du inte hjälpa mig, istället för att göra det värre och göra så att jag hamnar längre ner på botten? Varför ger du mig inte din hand?

Jag har börjat att tvivla för mycket på det här. Jag är så omedveten och jag känner mig så iskall. Jag vet inte vart jag ska vända mig. Dagligen så knyter det sig i min mage och min själ skriker. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag skämms över att gråta, men skratta åt mig,
då kanske jag kommer över.

Ta mig tillbaka till Grand Canaria..