.

Ska det vara såhär svårt att vara själv?

Har jag blivit en sådan person som har blivit beroende av en annan människa? Hur ska man då kunna vara just det, själv? Kan det verkligen vara bra att överleva på en annan människa som har ens hjärta i sina händer? Hur kan man veta när det blir farligt för en själv? Kankse är det så människan är uppbygd. Att sinnerna är uppfunna för att kunna visa sig för den man håller som kärast. Men hur ska man då kunna klara av när den andra människan inte längre finns i närheten? Hur tänkte dem där?

Så månfa frågor utan svar. När vet man att det är farligt?