det som hon trodde var sanningen

Jag är så less, så less på att det alltid ska vara samma visa hela tiden.
Varför kan det aldrig vara okej? Varför ger du mig skulden för allting när det alltid måste finnas minst 2 personer för att skapa ett problem i ett förhållande. Varför kan vi inte bara vara som förut?
Jag önskar att vi skulle kunna lösa det här tillsammans på en natt. Men det går inte. För att kunna lösa något, så måste man komma överens, dock, så är det något som vi inte kan. Är det ett års krisen som härjar, eller är det dags att inse att vi inte längre kan vara med varandra?

"fuck you, vem sa att jag skulle behöva det här?!"

Du är bra på att träffa det svaga punkterna ungeman, verkligen. Hur kan något så vackert som kärlek kunna bli så fel?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0